Isaac Bashevis Singer föddes år 1903 i en religiös judisk familj i Polen. Hans far var rabbin, och den judiska traditionen och livet i de östeuropeiska shtetlerna kom att prägla hela hans författarskap. Som ung studerade han både religiösa texter och modern litteratur, och tidigt började han skriva på jiddisch.

På 1930-talet flyttade Singer till USA undan växande antisemitism i Europa. Han bosatte sig i New York och arbetade för den jiddisch tidningen Forverts (The Jewish Daily Forward), där många av hans berättelser först publicerades som följetonger. Trots att jiddisch efter Förintelsen talades av allt färre fortsatte Singer att skriva på språket hela sitt liv. Han menade att jiddisch bar på ett helt folks historia, humor och sätt att tänka.

I sina böcker skildrade Singer människors vardag, kärlek, skuld, tro och längtan. Hans berättelser innehåller ofta övernaturliga inslag som andar, demoner och mystiska händelser, hämtade från judisk folklore och chassidiska berättelser. Samtidigt skrev han mycket mänskligt och psykologiskt om ensamhet, moral och kampen mellan tradition och modernitet.

Bland hans mest kända verk finns romanerna Familjen Moskat, Satan i Goraj och Slaven, samt många noveller och barnböcker.

År 1978 fick han Nobelpriset i litteratur. I sitt Nobeltal beskrev han jiddisch som ett språk fullt av humor, hopp och minnen. Genom sitt författarskap blev Singer en av de viktigaste personerna för att bevara och sprida den jiddischlitteraturen i världen.