Sukkot, som på jiddisch ofta kallas Sukes, är en av de mest färgstarka och levande högtiderna i den jiddischtalande världen. I jiddischkulturen förknippas Sukes inte bara med religiösa bud utan också med en stark känsla av gemenskap, årstidernas växling och ett liv nära naturen.

Under Sukes byggde man i de östeuropeiska judiska samhällena små hyddor, sukes, på gårdar, i bakgårdar eller nära hemmen. Dessa tillfälliga bostäder dekorerades ofta med grenar, löv och ibland frukter eller pappersdekorationer. I jiddiska berättelser beskrivs hur hela familjer deltog i arbetet, och hur barnen ofta såg det som en festlig och spännande tid.

En central del av Sukes i jiddischtraditionen är måltiderna i hyddan. Familjer åt sina måltider där, trots att vädret ibland kunde vara kallt eller regnigt. Detta gav högtiden en särskild känsla av enkelhet och närhet. I många jiddiska texter framställs detta som en påminnelse om människans sårbarhet men också om tryggheten i gemenskap och tro.

Sukes är också starkt kopplad till glädje. Den kallas ofta zman simkhasenu – “vår glädjetid”. I jiddischkulturen märks detta genom sånger, dans och berättelser som speglar en festlig stämning. Man sjöng traditionella sånger, zmires, och barnen fick ofta en särskild roll i firandet, vilket gjorde högtiden livlig och familjecentrerad.

En viktig symbol under Sukes är de fyra växterna – palmgren, myrten, pil och etrog – som i jiddiska sammanhang ofta förklaras och används i ritualer. De representerar olika delar av naturen och människan, och i jiddischlitteraturen används de ibland som bilder för mångfald och enhet inom det judiska folket.

I shtetl-livet blev Sukes också en tid då grannar besökte varandras hyddor. Det skapade en känsla av öppenhet och samhörighet i samhället. Många jiddiska berättelser beskriver hur Sukes kunde lysa upp den annars hårda vardagen och ge människor en paus fylld av värme och hopp.

I den jiddiska litterära traditionen används Sukes ofta som en symbol för det tillfälliga och det eviga samtidigt – hyddan är skör, men gemenskapen och tron som den representerar är stark. På så sätt har Sukes blivit en viktig bild av livet självt i jiddischkulturen: enkelt, osäkert, men också fyllt av mening, glädje och gemenskap.