Sholem Aleichem hette egentligen Sholem Rabinovitj och tog sitt författarnamn från den traditionella hälsningsfrasen ”sholem aleichem”, som betyder ”frid vare med dig”. Han föddes 1859 i en judisk familj i nuvarande Ukraina och växte upp i en miljö där jiddisch talades till vardags. Det språk och den kultur han mötte som barn kom senare att prägla hela hans författarskap.

Som ung arbetade han bland annat som lärare och ämbetsman innan han började skriva på allvar. Han skrev först på ryska och hebreiska, men valde sedan jiddisch eftersom han ville nå vanliga människor. På den tiden ansågs jiddisch ofta vara ett enkelt vardagsspråk och inte ett språk för ”fin” litteratur. Genom sina berättelser visade Sholem Aleichem att jiddisch kunde användas för både humor, dramatik och djupa människoskildringar.

Hans böcker och noveller handlar ofta om vanliga människor: småhandlare, lärare, fattiga familjer och drömmare som försöker klara vardagen. Han hade en särskild förmåga att skriva med humor även när ämnena var sorgliga eller svåra. Därför känns hans berättelser både roliga och vemodiga på samma gång. Många av hans figurer talar direkt till läsaren, nästan som om de berättade sina historier muntligt.

En av hans mest älskade gestalter är Tevje mjölkutköraren, en fattig men klok och humoristisk man som försöker förstå hur världen förändras omkring honom. Dessa berättelser blev senare grunden för musikalen Speleman på taket (Fiddler on the Roof), som gjorde hans historier kända över hela världen.

Sholem Aleichem levde under en tid då många judar i Östeuropa utsattes för fattigdom, diskriminering och våld. Han och hans familj tvingades flera gånger flytta mellan olika länder. Under sina sista år bodde han i USA, där många jiddischtalande immigranter hade bosatt sig. När han dog 1916 deltog tiotusentals människor i hans begravning i New York, vilket visar hur älskad han var bland sina läsare.